Ok pågar och töser. En sån här bild har ni sett tusen gånger. Enda skilnaden på denna och vilken annan semesterbild som helst, tagen från en vägren, är att vägen på bilden ( 43°35'40.78"S 172°13'9.10"O ) var rak tidigare . Klockan 04.35 den 4:e september släppte moder natur lös kraften som, gömt under Canterbury plains sediment, lagrats sedan åtminstone 16000 år och flyttade marken ett par meter i sidled. Den veckade asfalten har tagits bort och ersatts av en bit grusväg tills vidare. 33 km österut låg vi och snarkade klockan 4.34. klockan 4.35 vaknade jag till på golvet till ljudet av ett godståg som kör genom sovrummet. Allting rör sig våldsamt och efter ett par sekunder kan jag samla tankarna nog för att konstatera att jag inte hör några väggar som rasar. Ögonblicket senare hör jag att Amanda skriker "kom in här" och jag skriker tillbaka "ligg ner på golvet brevid sängen". Amanda kunde inte resa sig för att golvet rörde sig så mycket men hon drog sig fram till sin dörr. Efter ett tag slutade skakandet och vi kunde samlas i vårt sovrum och lysa upp beckmörkret med mobiltelefonerna. Jag gick upp och hämtade ficklampor och kollade så att ovanvåningen också var kvar. Det var den. De kommande 14 dagarna med 650 efterskalv är en annan historia som inte får plats här...
Det finns en del filmer från övervakningskameror i affärer från jordbävningen men ingen av dem gör rättvisa åt hur det kändes att vara mitt i smeten, antagligen för att kamerorna gungar tillsammans med huset de filmar. Man kan dock få ett hum om hur mycket marken och husen flyttade sig om man tittar på garageporten i bakgrunden ca 4.25 in i det här klippet.
På bilden nedan kan man se den tidigare raka linjen av tunna barrträd som flyttat sig. marken har dessutom höjts ca en meter på ena sidan av förkastningen.
Lite svårt att se hur hela området har dragits i sidled på denna bilden men klicka på den så syns det lite bättre eller titta här.
Detta är en annan väg ( 43°35'43.19"S 172°12'14.36"O ) ca 1 km från den på första bilden . Denna väg har dels flyttats i sidled och dels höjts på ena sidan av sprickan i landskapet. Svårt att se på bilden men tittar man på de oranga konerna eller stolparna vid sidan av vägen kan man ana hur den har förändrats från att tidigare ha varit rak och platt.
4 comments:
Usch, vad otäckt! Skönt att ni klarade er och att huset står kvar. Ni är välbehållna? Kram Li
Vågar inte tänka på vad som kunde hänt,när man ser vad jordbävningen ställt till med.Visst är det vackert där(panoramabilderna)men det är alldeles för äventyrligt.
Fega farmor vill ha er här!
Skrämmande men samtidigt lite häftigt att marken kan röra på sig på det där sättet. Antar att det är något som ni aldrig kommer att glömma att ni varit med om.
Det är helt ofattbart. Begreppet jordbävning har fått en helt annan innebörd för mig nu. Försöker tänka sig in i känslan, men det det går ju inte. Hoppas efterskalven slutar snart. Kramar från mormor
Post a Comment