Dagarna blir allt mer normala även om det fortfarande rasslar till i golvbrädorna ibland. Det är betydligt längre mellan efterskalven nu. Centrala Christchurch är nu till stora delar öppet. Det är bara runt vissa byggnader det fortfarande är stängt. Många gamla byggnader har tagit mycket stryk men förhoppningsvis går vissa att rädda. Överallt sitter det gröna, gula eller röda lappar på portarna beroende på vilket skick huset bedöms vara i. Provisoriska lagningar är det gott om som ni kan se.

Cooking with gas har erbjudande för att få igång kommersen igen. Vet inte vad de ska göra med alla tegelstenar. Humorn är det inget fel på. I onsdags var jag och skyfflade bort sand och lera från en trädgård i Burwood, en stadsdel där många fick se sina tomter täckta av sand som strömmade upp underifrån vid jordbävningen, sk sandvulkaner. Skulle gissa på att det var 3 kubikmeter sand på den lilla tomt vi röjde. Hursomhelst, på ett ställe hade någon satt upp en skylt med "free sand" vid en av högarna på gatan. En annan granna hade gjort ett hål i sanden och satt upp en golfflagga.

Denna avstängda byggnad har nog alla våra besökare varit i...

Stadens symfoniker bjuder på underhållning.

Om man nu ska ha en jordbävning så är halv fem på en lördagmorgon en bra tid. Inte mycket folk ute på gatorna då.

Katedralen på torget hålls stäng för säkerhets skull medan det fortfarande är dagliga efterskalv.

I Hagley park pågår våren som om inget har hänt. Skönt...