Efter skidåkningen åkte vi skridsko på utomhusrinken vid Lake Tekapo. Ida och Amanda susade runt i hög fart och rastade sin mor medan jag stod vid sidan om och koverserade med en exilryss som kom fram till mig och sa "jorr görl hes gret technik, looks lack shes born on skets". Efter skidor och skridskor gled jag och flickorna ner i de varma poolerna medan Emilia satt framför brasan i caféet med en kaffe och en bok. Slutkörda efter en aktiv dag bänkade vi oss sen framför TV:n på vårt rum för natten och väntade på "Chuck" som Emilia och Amanda brukar titta på. 8 minuter innan det började sa Amanda "min säng rör sig". Efter att först ha avfärdat det med att Amanda rörde sig på sin mjuka madrass vilket fick den att gunga, visade det sig att även golv och allt annat rörde sig. Undantaget Ida var detta första gången vi kände av Nya Zeelands ostadiga underlag. Jordbävningen visade sig vara den kraftigaste i världen i år, mätte 7.8 på richterskalan och hade sitt centrum längst ner i sydvästra hörnet av sydön så vi hade lyckats ta oss 20 mil närmre centrum precis denna dag. För att vara en så kraftig jordbävning var skadorna nere i söder förvånansvärt små och för egen del sträckte sig effekterna till en gungande taklampa och att vattnet i poolen utanför fönstret gungade fram och tillbaka som i ett badkar i ett par minuter. Dagen efter blev det ytterligare lite skridskoåkning och sedan "snow tubing" innan vi åkte hem.