Ettårsjubileum. 23/5 hade jag varit i/på NZ i ett år. Tiden går fort men samtidigt känns det som att det har hänt hyfsat mycket under första året.

Här kommer en reflektion efter det år som gått. Den är helt ostrukturerad och synnerligen ofullständig.

-Inom 90 minuters bilkörning finns det ett enormt utbud av upplevelser och otroligt olika miljöer.

-Nya Zeeländare är väldigt sportiga. Många som är ute och cyklar, paddlar, springer, spelar rugby/netball/(land)hockey/tennis mm mm... överallt.

-Mitt jobb har under det första året påverkats av jordbävningar, vulkanutbrott och tornados.

-Hyfsat många länder representerade i min arbetsgrupp här: Norge, Sverige, England, Irland, Zimbabwe, Indien, Sydafrika, Kina, och Zchweiz. Detta i en grupp på ca 35 pers. Visst ja, det är några Kiwis också...

-Nya Zeeland är ett U-land när det gäller internet.

-Det är helt normalt vintertid att det på morgonen ryker ur munnen på personer som står inomhus och pratar.

-Vissa helgdagar glömmer man snabbt, som valborg och första maj tex. Å andra sidan har man nya röda dagar som Queens Birthday och Anzac day.

-Om man ser någon i mataffären som har shorts, långkalsonger, dunväst och är barfota innebär det inte nödvändigtvis att han rymt från en låst avdelning på tosingahimmet.

-Marshmallows är ett normalt pålägg och popcorn rekommenderas av socialstyrelsens motsvarighet som ett sunt mellanmål.

-Vissa reklamfilmer på TV hade granskningsnämnden i Sverige haft lite svårt för. Tex: Reklamen för energidryck där ett gäng bikiniklädda brudar hoppar omkring på stora hoppbollar, ramlar av, dricker en klunk av drycken för att återfå skärpan och hopppar vidare. Burger King har också anammat bikinikonceptet . I ärlighetens namn finns det reklam med lättklädda män också tex glassreklamen som förklarar skillnaden mellan badbyxor och kalsonger.

-Vintern är inte så svår att uthärda när himlen är blå och det sällan är under 10 grader dagtid. Dessutom kan det plötsligt vara 18 grader och sol mitt i vintern.

-Efter ett år har jag slutat att bli förvånad när snabbköps kassörskan frågar om jag har haft en "busy day" eller om jag har "plans for the weekend".

-De fåglar jag tagit bilder på och skickat till Erik Hirschfeld för identifiering har hittils varit importerade europeiska arter som häckar strax utanför kulladal. Gör ett nytt försök med denna.

-Kö är ett okänt begrepp i affärerna. Det händer oftare att det sitter någon vid en kassa och väntar på en än att man har en person framför sig.

-Det tog ett bra tag att vänja sig vid att biff kostar 50 kr kilot men kaffe 40 spänn för 200 gram.

-Bluff oysters är inte något lurendrejeri utan ostron från staden Bluff.

-forward är ett hyfsat onödigt, men flitigt använt, tillägg i kommunikationen med piloter som ombeds hålla upp farten. "Keep best forward speed for the sequence to Wellington". Å andra sidan händer det att piloterna kallar TCAS-displayen för "fishfinder".

Nu orkar jag inte mer. Dessutom tror jag att vi redan har blivit lite hemmablinda. Vad undrar ni om livet på NZ? Skriv en kommentar eller skicka ett mail så ska jag försöka svara.

Gonatt!

/M